street: Strandgatan

Det första försäkringsbrevet för gården är daterat 19.2.1834 – ett av de äldsta bevarade försäkringsbreven i staden. Huvudbyggnaden mot Strandgatan var enligt detta uppfört av nytt timmer år 1818 och tillbyggt år 1833 med brädfodrade knutar, och bestod av en våning med 6 rum – 1 sal, 4 kammare, 1 kök och 1 förstuga, med sammanlagt 5 kakelugnar och en köksspis med bakugn. Husets medelhöjd uppges till 6,6 meter, längden till 15 meter med nävertak och en 75 cm hög stenfot.

I försäkringsbrevet från 1834 finns andra intressanta detaljer såsom det att huset hade 8 fönster av storleken 1,7 x 1 meter, varav ett med fönsterluckor, 7 st. enkeldörrar, 2 kakelugnar av kakel och 3 dito av rappat tegel samt 3 skorstenar. Av inredningen omnämns att det fanns vattenfärgade tapeter i sal och sängkammare, samt fastklistrade dito i ett annat rum.

Enligt försäkringsbrevet från 1834 och byggnadsritningarna från 1870 och 1873 stod tre ekonomibyggnader längs med tomtens södra sida: 1 ”gammalt” boningshus i vinkel med gatubyggnaden, 5 meter högt, vidare en hushållsboda från 1794 av storleken 6 x 6 x 6 meter och längst upp en uthuslänga på 21 x 6 meter och omfattande lada, fähus, fähusfarstu, dyngstad och vedlider. Tomtens trädgård var förhållandevis stor och omgärdad av ett trädgårdsstaket med brunnen liggande på tomtens övre del. Gården hade två inkörsportar på vardera kortsidan.

1870 godkändes en ritning för en utbyggnad av huvudbyggnaden med en ”Saluboda” med separat ingångstrappa från Strandgatan, ett boningsrum och en veranda med två ingångar från gården. Utbyggnaden kom dock inte att förverkligas enligt ritningen, men i brandförsäkringsbrevet från 1873 anges att en veranda byggts till mot gården och att huset nu är helt och hållet brädfodrat och målat med oljefärg under pärttak.

Däremot kom en ritning för en bagarstuga inne på gården, med tillhörande fruktkammare och boningsrum, att omsättas i ett bygge 1873, vilket framgår av brandförsäkringsbrevet från samma år. Enligt brevet var både portarna och det omgivande planket målade med oljefärg. På tomten fanns inga stora träd.

Enligt brandförsäkringsbrevet 1883 hade ett uthus tillkommit väster om bagarstugan. El drogs in 1902. Enligt brandförsäkringsbrevet 1923 hade flera mindre uthus tillkommit mellan huset vid gatan, bagarstugan, det större uthuset och Östra Långgatan.

Källa Förslag till förbättring av stadsbilden: Strandgatan mellan Salutorget och Kolargränden, Wenman Niklas, Talotuuma, 1996; brandförsäkringsbrev från 1834, 1873, 1883 och 1923.

Byggnadshistoria

Enligt försäkringsbrevet daterat 14.4.1862 var tomten bebyggd med två boningshus och en ekonomibyggnad, varav endast ena bostadshuset inne på gården kvarstår (även det revs 2025). De två andra var dels ett gatuhus uppfört 1826 och 1846 och tillbyggt 1860 och bestående av salubod, sal, 5 kamrar och kök, målat i gredelint( ! ) och under kakeltak, storleken 20 x 7,2 meter med en höjd om 7 meter – en mycket intressant detalj är det att den nya verandan från 1860 omnämns ha 4 fönster i “göthisk” stil med färgat och vitt glas av storleken 2 x 1,30 meter samt ett par dubbeldörrar med överfönster i färgat och vitt glas, 7 av rummen uppges vara tapetserade med franska tapeter och alla innerdörrar försedda med mässinghandtag och -lås.Den andra byggnaden som är försvunnen var en magasinslänga från 1833 och 1841 längs med södra sidan, omfattande 4 magasin, 1 stall, 1 fähus och en dyngstad . Storleken var 21 x 4,8 meter med en medelhöjd om 6 meter, även denna uthusbtggnad var brädfodrad med hyvlad liggande spontpanel och målad med gredelin oljefärg!

Den byggnad inne på gården som finns bevarad i dag ( 1996 ) (revs 2025 av Timpull) är ett boningshus uppfört av nytt och gammalt timmer 1861 i stället för en äldre bortriven bageribyggnad. Detta hus var fodrat med hyvlad panel och målat med gredelin oljefärg och omfattade 5 rum – 1 bagarstuga med spis och bakugn med inmurad större gryta, 3 kammare och 1 fruktkammare med tillsammans 3 kakelugnar i nischer. Medelhöjden 6,3 meter längden 15 meter och bredden ca 6 meter.

Huset var täckt av ett pärttak och stenfoten var 45 cm hög. Fönstren var tre till antalet och av storleken 1,5 x 1,2 meter, yttertrappor uppges ha funnits tre av och dörrarna va dubbla bräddörrar och 4 till antalet. Ett intressant kuriosum är den väggfasta, oljemålade sängen som omnämns finnas i detta hus.

Huvudbyggnadens historia kan delas in i två skeden enligt brandförsäkringsbreven: i det första skedet bestod huset av endast södra hälften där stadens tullkammare var inhyst. Detta hus uppfördes 1819, brädfodrades 1824 och var vid ingången av år 1834 målat med brun oljefärg, storleken uppgick till 18 x 9,9 x 9 meter under tak av näver, rummen var 6 till antalet omfattande 1 sal, 3 kamrar och en farstu med tillsammans 4 kakelugnar med “bildhuggerier” och oljemålning samt 1 köksspis med bakugn. På vinden fanns en skild kammare med kakelugn av tegel.

2 rum var 1834 försedda med franska vattenfärgade tapeter och 2 bemålade med vattenfärg direkt på den klinade stockväggen (det ena måste ha varit den sal med pilastrar i grått och gult målade direkt på väggen , vilket syntes vid renoveringen i slutet av 80-talet, se bilden.)

Norra delen av huset och de ursprungliga farstukvistarna uppfördes 1842, då tillkom en huskropp med längden 14,7 meter och samtidigt försågs hela huset med tak av profilerade bräder. Den nya delen av huset omfattade 5 rum: 3 kammare, 1 farstu och 1 bagarstuga med tillsammans 4 kakelugnar och en bakugn med spis. Tre rum försedda med franska tapeter.

I försäkringsbrevet daterat 5.9.1883 uppger Charles Uno Nordlund (som senare började med telefonbolag) att antalet rum uppgick till 13 st med tillsammans 9 kakelugnar, 2 köksspisar och 1 bakugn, huvudbyggnaden är försedd med pärttak och målad med ljus oljefärg. Uthusbyggnaden vid tomtens norra sida uppges ha varit uppförd 1828, till en del bärdfodrad och målad under pärttak , storleken uppgående till 41,40 x 7 x 6 meter och omfattande 1 magasin, 1 vagnslider, 1 stall, avträde med dyngstad, fähus, förstuga, foderlada, och vedlider.

I tomtens östra ända uppges dessutom finnas en 1883 uppförd destillationsbyggnad (se ritning) under tak av asfaltfilt med storleken 12 x 6 x 6 meter och omfattande 3 rum, varav 1 boningsrum med kakelugn, 1 kallreningsrum med vattenledning och 1 destillationsrum. Huset uppges ha rappade väggar.

Inkörsporten var målad med oljefärg och trädgården försedd med 9 stora, lummiga, ädla lövträd. Huvudbyggnaden försågs med nyrenässansinredning i slutet av 1800-talet liksom rundbågade verandafönster vid samma tid.

Text: Förslag till förbättring av stadsbilden: Strandgatan mellan Salutorget och Kolargränden, Wenman Niklas, Talotuuma, 1996

I detta hus verkade stadens apotek i nästan hundra år (1836-1930). Huset var nära brinna ner tre gånger på då allvarliga bränder inträffade i apotekets laboratorium. Gården har varit i nuvarande ägares släkts ägo i 128 år hittils.

Conrad Berggårdh berättar i boken Kristinestads apotek och dess innehavare under 150 år (1786-1936) utgiven 1936 om apoteksverksamheten.

Carl Gustavf Thodén köpte gården N:o 170 i IV kvarteret vid Strandgatan och gjorde det till apotek. Apoteket kom sålunda att bli beläget vid den gata, som utgjorde infartsvägen genom norra tullen till stadens centrum. Apoteket disponerade troligen två stora och ett mindre rum på husets norra sida. Knappt ett år efter att Thodén erhållit privilegiet på apoteket i Kristinestad gick han bort 27 år gammal.

Apoteket övertogs 1837 av Fredrik Wilhelm Jurvelius, en släkting till Thodén, och han köper gården 1839 av änkefru Thodén. 1846 var det nära att gården brann ner. Elden hade löskommit i laboratoriet vid destillering af brännvin (vilket inte var en ovanlig brandorsak i apotek).

Apoteket övergick genom köp år 1882 till apotekaren Karl Albert Dahlin för 50.000 mark.

Våren 1890 sålde Dahlin apoteket och gården till apotekaren Emil Reims för 115.000 finska mark, så fördelade att apoteket värderades till 100.000 och gården till 15.000 mark.

Henrik Johannes Sandlund köpte apoteket och gården 1895 för 142.000 finska mark (apoteket 125.000 gården 15.000 mk) och Dahlins villa på Högholmen 2.000 mk (villan Solhem, liksom även apoteksgården, är fortfarande år 2023 i släktens ägo, 128 år så här långt). Under hans tid inträffade den tredje hotfulla branden i apoteket då Provisor Rafael Olin, laborant på apoteket var sysselsatt med tillredning av fosformos, då fosforn antändes och satte rummet i ljusan låga. Även Olins arbetsrock fattade eld och han sprang med rekordartad hastighet till den ca. 100 meter bort belägna stranden och kastade sig i vattnet. Kuriöst nog, köpte även Olin, i likhet med Sourander som spelade huvudrollen vid eldsvådan under Jurvelius tid, I:sta apoteket i Björneborg.

Han var innehavara av apoteket till år 1926 då det övergick till hans äldsta son Ernst Sandlund.

Enligt Berggårdh i boken, blev Strandgatan på sidan om efter att “långabron” hade tillkommit över Norrfjärden och därför flyttade Ernst apoteket till övre torget 1930.

Byggnadshistoria

Gamla apoteksgårdens bebyggelsehistoria kommer fram i försäkringsbreven från 1867 och 1902, brevet från 1867 är mer detaljerat och överensstämmer i allt väsentligt med det från 1902.
Bygganderna 1-5 i planteckningen längre ner var 1867 enligt följande:

1. Huvudbyggnaden uppförd av nytt timmer 1819, panelad och målad med gul oljefärg under tak av pärtor (ersatt med asfaltfilt före 1902). Längden mot gatan uppgår till 28,50 meter, bredden till 9,80 meter och medelhöjden till 9,80 meter. 1867 fanns ingen glasveranda mot gården, vilket betyder att den är uppförd senare under 1800-talet och entrén till huset skedde via den yttertrappa som idag ligger norr om verandan. Antalet rum uppgår till 11 med sammanlagt 9 kakelugnar och en köksspis, medan antalet 1902 utökats till tretton rum (varav ett inrett till apotek) med sammanlagt 12 kakelugnar och en kökshällspis (förutom ett vindsrum med kakelugn).
2. I vinkel med huvudbyggnaden och med den förenad genom en terrassliknande trappa en kombinerad bostads- och magasinsbyggnad, byggnadsår för bostadsdelen 1819 och magasinet 1822, storlek 25,3 x 6,7 x 6,7 meter, brädfodrad och målad med gul oljefärg under pärttak. Boningsrummen var 5 till antalet med tillsammans 3 kakelugnar och en köksspis medan magasinet omfattade tre avdelningar.
3. följande hus är delvis uppfört 1828, delvis 1845 storleken 21,2 x 5,2 x 6,7 meter, brädfodrat under pärttak och målat med gul oljefärg. Huset omfattade en kombinerad dräng- och bagarstuga, en kammare och ett laboratorium (med tegelgolv), rummen innehöll sammanlagt 2 kakelugnar, 1 stor bakugn och en stor spis i laboratoriet.
4. Närmast stranden ligger slutligen en iskällare uppförd av timmer 1864 med dubbla stockväggar och mellanrummet fyllt med sågspån och kolstybb. Storleken 13 x 5,8 x 6,3 meter, målat med gul oljefärg och försett med pärttak.
5. Längs med södra sidan ligger en lång uthuslänga uppförd 1819, brädfodrad och målad med gul oljefäg under tak av pärtor. 1867 uppgavs husets längd till 37,3 meter, bredden till 5,5 meter och höjden till 5,2 meter och det omfattade fähus med förstuga, hölada, magasin, dyngstad, stall och ett lider. 1902 hade detta uthus vuxit till en längd på 64,3 meter och omfattade då välvd stenkällare, vedlider, stall, utedass med dyngstad, fähus med förstuga och foderlada, 3 magasinsrum, vagnslider samt ett båthus (det sistnämnda rivet 1992-93).

Inkörsporten har varit målad med ljus oljefärg och trädgårdsstaketets höjd uppgick till 1,5 meter och var målat med gulmylla. Mot sjön fanns en stor s.k landningsbrygga med två trappor och trädgården var försedd med stora lummiga lövträd.

Tomterna 171 och 172 har varit sammanslagna åtminstone sedan 1864. I försäkringsbrevet daterat 7.9.1864 omnämns den ursprungliga huvudbyggnaden från 1838, vilken brann ner på 1880-talet och ersattes med nuvarande huvudbyggnad från 1897. Av intresse kan vara att den ursprungliga huvudbyggnaden av allt att döma måste ha varit ett högempirehus målat med vit oljefärg och försett med tegeltak, husets proportioner var också av empiretyp, med yttermåtten 19,2 x 10,8 meter och med en höjd om 9,5 meter och omfattande 7 rum och kök. 1864 var alla uthusen dessutom gula, målade med gul slamfärg, liksom staketet medan porten var målad med vit oljefärg, vid denna tid hade tomten en stor brygga av sten med dubbla trappor ut i Stadsfjärden.

Den nuvarande huvudbyggnaden byggdes av handlanden och sjökapten Johan Wilhelm Olin, densamme försäkrade gården 1898 (1908) och då fanns en fotografiateljé i mitten av tomt 171. Enligt Lasse Backlund flyttades huset från Östra Långgatan, då nya kyrkan skulle byggas, 40 år efter att det överlevt den stora branden 1859 som härjade i kvarteren kring kyrkan. Läs mera om Salins gård, nummer 34A, i De gamla gårdarna, Ett försvunnet kvarter i stadens centrum, Nystén Lilly.

– i följande försäkringsbrev från 15.1.1920 då gården ägdes av handlanden K.L.Saari hade tomten genomgått en del förändringar vars slutresultat är gården i dess nuvarande skepnad.

Enligt det sistnämnda försäkringsbrevet var gården bebyggd på följande sätt :

1. Huvudbyggnaden vid Strandgatan, uppförd 1897, brädfodrad och målad med oljefärg och med tak av järnplåt. Storleken 22,50 x 10,50, med en medelhöjd om 9,50 meter. Huset omfattar 11 boningsrum med tillsammans 8 kakelugnar och två köksspisar samt två stycken verandor av storleken 3×3 meter och med en höjd om 3,5 meter.
2. I vinkel med huvudbyggnaden vid tomtens norra sida en bostadsbyggnad uppförd 1838 och -39 och ombyggt 1919, brädfodrad men ännu omålad, storleken 10 x 5,34 meter och med höjden 5,64 meter. Huset omfattade i sin ursprungliga form en bagarstuga och en fruktkammare med bakugn och kakelugn, men efter ombyggnaden blev det 4 rum med sammanlagt två kakelugnar och en köksspis samt en veranda 3 x 2,8, med höjden 3 meter.
3. Ekonomibyggnad uppförd 1838 och 1839, brädfodrad och rödmyllad med tak av asfaltfilt. Storleken 35 x 5,34 meter och med höjden 5,64 meter och omfattande tvenne tvåvåningsmagasin, 2 vedlider, stall, fähus, foderlada utedass och dyngstad.
4. Längst österut på tomten en 1919 uppförd bostadsbyggnad med pärttak, ännu omålad. Storleken 8,6 x 6,6 meter med en höjd om 6,8 meter och omfattande 2 boningsrum med 1 köksspis med bakugn och inmurad gryta samt en plåtkakelugn.
   

Mitt på tomten fanns dessutom två byggnader som är borta i dag – ett redskapslider från 1892 (den tidigare fotografiateljén) av korsvirke och bräder samt en med torvtak täckt jordkällare.
Inkörsporten och planket (18 m långt och 2 m högt) var målade med oljefärg.
Källa: Förslag till förbättring av stadsbilden: Strandgatan mellan Salutorget till Kolargränden, Wenman Niklas, Talotuuma, 1996