Byggnadshistoria

Huvudbyggnaden vid Strandgatan byggdes enligt brandförsäkringsbrevet år 1788 och var 1835 i gott stånd och brädfodrat och målat med rödfärg.

1849 förhöjdes huset med nya stockvarv och målades med grön oljefärg

1899 antändes pärttaket av gnistor från någon skorsten, men man lyckades släcka branden utan att större skador uppstod.

Lebellska gården är en handelsmans- och skeppsredargård, som ligger ett stycke söderut från torget vid Strandgatan. Dess exteriör bär en omisskännlig prägel av 1700-tal. Det är uppfört i två våningar och klätt med stående bräder, rödmyllat och med två symmetriska rader kvadratiska fönster på fasaden mot Strandgatan. Innanför porten öppnar sig en grönskande tomt, som sträcker sig genom kvarteret ända upp till Östra Långgatan. På 1700-talsvis är gårdstunet kringbyggt med mindre, fristående uthus, som flyttats till tomten från andra håll i staden eftersom gårdens egna uthusbyggnader förstördes vid en brand på 1850-talet. Där finns två bodar eller häbbren, vältimrade och vilande på massiva syllstockar. Det nedre av dem är uppfört över gårdens gamla källare. Mittemot bodarna står dräng- eller bagarstugan. En sådan hörde alltid till de större stadsgårdarna. De var försedda med en väldig ugn och längslöpande bänkar, som tjänade som sovplats för långväga bönder som sökte sig nattkvarter under stadsresorna. En låg fähuslänga, ett fristående avträde, en brunnstimra och det redan omtalade saltmagasinet bygger jämte kryddgården upp en enhetlig gårdshelhet.

I överensstämmelse med Tyra Borgs intentioner vill alltså museet Lebellska köpmansgården belysa hur en borgarfamilj i en typisk handels- och sjöfartsstad bodde och levde från 1760-talet fram till 1840-talet.

Köpmännen Lebell — i 1700-talets Kristinestad fanns det i allt fem hand-lande med det namnet: stamfadern po-lacken, två av hans driftiga söner och två som handelsmän mindre driftiga sonsöner — var liksom stadens andra handelsmän på samma gång skeppsredare, vilkas fartyg inte bara for till Stockholm och till “västersidan” utan senare också sökte sig till längre bort belägna hamnar. Kristinestad utskeppade den bästa österbottniska tjäran, även om lasterna inte var så stora som de nordligare kuststädernas. Man exporterade likaså läkter och plank och införde i stället salt, tobak och andra kolonialer.

Här nere vid Strandgatan bodde den förste Casper Lebell åtminstone sedan 1730-talet. Denne Lebell, som var salt-och tobakshandlare och hade vunnit burskap i staden redan 1724, hade ett märkvärdigt levnadsöde. Under 1700-talets första år hade han, en polsk fänrik vid namn Casimir Subkowski, som krigsfånge hamnat uppe i Gamlakarleby. Den unge mannen fann sig väl till rätta i den främmande omgivningen och gifte sig 1708 med rådmansdottern Anna Enholm från Kristinestad och flyttade hit samt antog namnet Casper Lebell. Under Stora ofreden delade han sedan en mångårig landsflykts vedermödor med sin nya familj. Hustrun Anna Enholm hörde till en av Kristinestads bemärkta borgarfamiljer. Den förste Casper Lebells bostad var ännu inte det präktiga tvåvåningshus som nu inrymmer museet. Hans bostad hade bestått av “En Sahl, 2:nne Cammare innanföre och Kök i Förstugan”. Detta kunde tänkas ha ingått som stomme i det nya hus som sonen Casper åren 1760-61 lät uppföra på samma plats. Huset hade tydligen en gång tillfallit Anna Enholm som arv.

Huvudbyggnaden är från 1770. År 1834 ägdes gården enligt brandförsäkringsbreven av köpman, rådman S. W. Fremdeling, på 1840-1860 talen av Fremdelings arvingar, år 1871 av köpman H.W.Kjellberg, 1875 köpman Reinhold Soltin, 1885 köpman P.G. Rönnlund, 1902 fru Olga Holm och senare på 1900-talet bagare Kyyny.
Tomten avgränsades förr österut av stadsfjärden, men numera av Sjögatan. Gården bestod av huvudbyggnaden vid Strandgatan, som står kvar, uthuslängår norrut och söderut, i mitten trädgård och vid stranden lastbryggor.

Huset byggdes 1770, brädfodrades och målades med rödfärg 1780, utvidgades och förhöjdes ca. 150 cm år 1838. Vid branden år 1859 föstördes brädfodringen, pilastrar och foder samt fönsterrutorna. På 1860-talet fodrades huset på nytt. Från 1880-talet gjordes otaliga förändringar i gatufasaden och planlösningen. Ändringsritningar har funnits på magistraten från år 1888, 1902, 1907, 1912, 1924 (inventointikertomuksia).