street: Parmansgatan

nov

2023

Felénska gården, som byggdes 1841 i empirestil av handelsman och rådman Johan Felén, har funnits i Lebell-museets bruk sedan 1999. Här samlar man interiörer från senare delen av 1800-talet. Huset används som mötes- och bankettlokal och för specialutställningar.

Mantalslängd 1845 Gård nummer 95, Handelsman Johan Felén, fru Anna

Husets historia inleddes 1841, då det första stockvarvet sattes på plats av tomtägaren, rådmannen och handlanden Johan Felén. Felen var född 1812 i Torneå och flyttade till Kristinestad från Uleåborg 1836 och dog 1879. Handelsman Felèn var gift med Anna Helena Larke, född i Brahestad 1805 och inflyttad till Kristinestad 1841. Felénarna hade två döttrar, vilka båda flyttade från staden på 1860-talet. År 1842 flyttade familjen in i huset, som rappades och kalkades. Av brandförsäkringsuppgifterna framgår att huset bestod av tolv rum med kakelugnar av tegel. Golven har stockar och plankor av gran och taken furubräder. Alla rum hade vattenfärgade tapeter. Felén-eran upphörde redan 1852, då handlandeänkan Josefina Lund, död 1929, köpte huset. Ett av barnen Lund var bl.a. borgmästare i Kristinestad åren 1881-1892.

År 1873 köpte Maria Amanda Wahlforss (1840-1918) gården. Maria var lärarinna vid stadens Lancasterskola, som ersattes 1871 av folkskolan, där hon blev föreståndarinna vid avdelningen för flickor. Maria var en betydande kulturpersonlighet i staden och var bl.a. initiativtagare till inrättandet av stadens folkbibliotek och läsesal, och hon skötte om stadens boklåda, som under hennes tid utvecklades till en välskött bokhandel. Under denna tid inreddes två rum till salubodar med uppgångstrappor från gatan.

Systrarna Maria, Ililda, Charlotte och Leontine Wahlforss hade ett inbördes testamente där det stod att den eller de som överlever de övriga ärver gården med full äganderätt.

År 1920 sålde Charlotte gården till “Tryckeri- och Tidnings Ab. Köpet undertecknades av folkskolläraren Otto Hannus, sedermera Stenlund, som var vd för bolaget. Bland ansvariga redaktörer för tidningen Syd-Österbotten kan nämnas 1918-1933 Otto Stenlund, 1933-1940 jur.stud. Gustav Stenlund (Ottos son), som stupade i kriget, 1941-1980 fil.mag. Alvar Utter (Kasper Rökhatt), som år 1974 övertog aktiemajoriteten i tidningsbolaget av stenlundama. 1940-1974 fungerade Fredrik Stenlund (gemenligen kallad Freka) som bolagets direktör, redaktionssekreterare och fotograf. Alvar Utter var vd åren 1974-1980, då han sålde tidningen till Närpes Tidning. Verksamheten flyttade härmed huvudsakligen till Närpes. Gården ägdes av Alvar och Dagny Utter till 1995, då stiftelsen Lebellska Köpmansgården köpte fastigheten. Köpet möjliggjordes tack vare den storstilade donation stiftelsen erhöll av fru Inez Trazewski i Genéve, dotter till museets grundare Tyra Borg. Likaså har firman A. Ahlström gett betydande bidrag till stiftelsen. Carl Sjöblom testamenterade en stor del av sitt lösöre liksom sin glassamling till det nyförvärvade huset. Hydéns ättlingar och flera privatpersoner har varit mycket gentila då det gällt att inreda de nya lokaliteterna. Numera visas i Felénska huset ytterligare två glassamlingar donerade av Marina Donner och Jacob Seela.

Den numera nyrappade stockbyggnaden har i folkmun kallats för “tryckerier’. 1 augusti 1999 gavs byggnaden namnet Felénska huset efter dess byggare Johan Felén.

Situationsplan af åbyggnadernas läge å tomten No 95 i andra kvarteret af Kristinestad, tillhörig Fröken M.A Wahlforss. samt å tomten föreslagen uthusbyggnad af korsvirke och bräder samt asfaltfilt tak.

dec

2020

Parmanska huset

År 1768 byggde köpmannen Johan Parman ett tvåvånings köpmanshus av timmer i norra änden av kvarter 34 på Strandgatan 55 i första kvarteret i Kristinestad. Tre år senare Brädfodrades huset. År 1819 byggdes huset ut söderut till tomtgränsen och även denna del brädfodrades tre år senare.

Denna renässansbyggnad hade totalt 23 rum. År 1834 målades fasaderna med rödfärg och taket var av bräder och näver.

Enligt fotografiet nedan var byggnaden rödmålad fram till 1870-talet.

Kvaliteten på inredningen framgår av att de 15 rummen hade oljemålade bröstpaneler och franska tapeter på väggarnas övre delar. De övriga rummen hade tapeter av vattenfärg. Idag, när de flesta timmerväggarna är täckta av liknande tryckta papperstapeter, är det svårt att föreställa sig hur varierande situationen var i detta avseende för drygt hundra år sedan. Då saknade de flesta hem fortfarande helt väggbeklädnad, medan de rikare stadsborna hade ”franska” tapeter i sina exklusivare rum och vattenfärgade tapeter i sina mindre representativa. I början av 1800-talet hade till exempel Parmanska huset delvis ”franska”, delvis akvarelltapeter, medan hus nummer 135 vid samma tid hade akvarelltapeter i 8 rum och 3 rum var ”målade över trä”. I hus nummer 98, även det i slutet av 1840-talet, fanns det ”franska” målningar på väggarna. tapeter och tapetserade tak i 10 rum, medan åtta rum har akvarelltapeter. Hus nr 92 hade å andra sidan oljemålade canvastapeter i två rum och limfärgade papperstapeter i 11 rum på 1830-talet, medan två rum hade vattenfärgade canvastapeter. Medelklassen fick nöja sig med akvarelltapeter i några av sina finaste rum, som t.ex. borgmästarens änka, som 1834 hade akvarelltapeter endast i sin salong och sitt sovrum. Övergången till moderna tryckta tapeter med smala band började först efter mitten av seklet.

Vid renoveringen 1979 förvarades enligt Tapio Laitinen tapetprover i församlingens kassaskåp innan de förstördes, eftersom alla väggbeklädnader olyckligtvis revs ner innan väggarna putsades och brädfodrades. Varken dessa tapetprover eller några andra fragment har hittats trots eftersökningar.

Enligt brandförsäkringshandlingar från början av 1900-talet hade huset 13 rum på nedervåningen, varav två kommersiella, med utgång till gatan. I dessa rum fanns åtta kakelugnar och tre vedspisar. På övervåningen fanns 15 vardagsrum, nio kakelugnar och tre kaminer. Det är inte känt exakt vid vilken tidpunkt varje eldstad togs bort. Under rivningsarbetet inför renoveringen räddade en Kristinestadsbo två kakelugnar till sitt eget hem, som vid den tidpunkten var överblivna och på väg till deponi. De fanns i en lägenhet i söderläge på översta våningen i byggnaden. Här är bilderna, den ena fortfarande på sin gamla plats och den andra i sitt nya hem. Bifogat finns också foton tagna av samma person som räddar två dörrar från Parmanhuset. Dessa är i bättre skick efter mer än 30 år än de nya som ersatte dem under renoveringen.