År 1768 byggde köpmannen Johan Parman ett tvåvånings köpmanshus av timmer i norra änden av kvarter 34 på Strandgatan 55 i första kvarteret i Kristinestad. Tre år senare Brädfodrades huset. År 1819 byggdes huset ut söderut till tomtgränsen och även denna del brädfodrades tre år senare.

Denna renässansbyggnad hade totalt 23 rum. År 1834 målades fasaderna med rödfärg och taket var av bräder och näver.

Enligt fotografiet nedan var byggnaden rödmålad fram till 1870-talet.

Kvaliteten på inredningen framgår av att de 15 rummen hade oljemålade bröstpaneler och franska tapeter på väggarnas övre delar. De övriga rummen hade tapeter av vattenfärg. Idag, när de flesta timmerväggarna är täckta av liknande tryckta papperstapeter, är det svårt att föreställa sig hur varierande situationen var i detta avseende för drygt hundra år sedan. Då saknade de flesta hem fortfarande helt väggbeklädnad, medan de rikare stadsborna hade ”franska” tapeter i sina exklusivare rum och vattenfärgade tapeter i sina mindre representativa. I början av 1800-talet hade till exempel Parmanska huset delvis ”franska”, delvis akvarelltapeter, medan hus nummer 135 vid samma tid hade akvarelltapeter i 8 rum och 3 rum var ”målade över trä”. I hus nummer 98, även det i slutet av 1840-talet, fanns det ”franska” målningar på väggarna. tapeter och tapetserade tak i 10 rum, medan åtta rum har akvarelltapeter. Hus nr 92 hade å andra sidan oljemålade canvastapeter i två rum och limfärgade papperstapeter i 11 rum på 1830-talet, medan två rum hade vattenfärgade canvastapeter. Medelklassen fick nöja sig med akvarelltapeter i några av sina finaste rum, som t.ex. borgmästarens änka, som 1834 hade akvarelltapeter endast i sin salong och sitt sovrum. Övergången till moderna tryckta tapeter med smala band började först efter mitten av seklet.

Vid renoveringen 1979 förvarades enligt Tapio Laitinen tapetprover i församlingens kassaskåp innan de förstördes, eftersom alla väggbeklädnader olyckligtvis revs ner innan väggarna putsades och brädfodrades. Varken dessa tapetprover eller några andra fragment har hittats trots eftersökningar.

Enligt brandförsäkringshandlingar från början av 1900-talet hade huset 13 rum på nedervåningen, varav två kommersiella, med utgång till gatan. I dessa rum fanns åtta kakelugnar och tre vedspisar. På övervåningen fanns 15 vardagsrum, nio kakelugnar och tre kaminer. Det är inte känt exakt vid vilken tidpunkt varje eldstad togs bort. Under rivningsarbetet inför renoveringen räddade en Kristinestadsbo två kakelugnar till sitt eget hem, som vid den tidpunkten var överblivna och på väg till deponi. De fanns i en lägenhet i söderläge på översta våningen i byggnaden. Här är bilderna, den ena fortfarande på sin gamla plats och den andra i sitt nya hem. Bifogat finns också foton tagna av samma person som räddar två dörrar från Parmanhuset. Dessa är i bättre skick efter mer än 30 år än de nya som ersatte dem under renoveringen.