Byggnaden vid Strandgatan är uppförd 1818. Tomten sträcker sig genom hela kvarteret från Strandgatan till Östra Långgatan, och så har fallet varit sedan 1700-talet. Från 1873 fram till 2000-talet har det funnits två boningshus på tomten, huvudbyggnaden vid Strandgatan och en byggnad längs tomtens norra sida – se Carlströms bagarstuga.
År 1834 ägdes gården av Johanna Christina Forsman, änka efter borgmästaren i Kaskö Wilhelm Forsman. Efter hennes död 1839 övergick ägarskapet till dottern Johanna Carolina.
Från 1866 blev gården en del av handelsmännen och redarna Carlströms imperium. Den köptes då av Carl Emil Carlström, som själv bodde i ett tvåvåningshus på andra sidan Strandgatan. Gården ärvdes 1889 av sonen Carl Alfred Carlström, som själv bodde vid Östra Långgatan ovanför tomten. Efter Carlströms död övergick gården 1911 fiskaren Johan Carlbergs och därefter i dennes arvingars ägo.
Sjökaptenen Emil Weckström var innehavare till gården 1918–1923, varefter släkten Ingves från Lappfjärd tog över 1923 med ägarna Emil Ingves, hans änka Selma, sedermera Groop och slutligen Emils far Henrik fram till 1935. Under denna period hyrdes huset ut till ett flertal hyresgäster, bland annat Rosa Rosenqvist som hade matservering och kafé i huvudbyggnaden och tillfällig inkvartering i huset på innergården. Rosenqvist köpte själv in gården 1935 och fortsatte sin verksamhet till 1946.
Bland senare ägare märks Bertel Rusk, avdelningsföreståndare på Kesko, som ägde gården på 1960-talet.
Byggnadshistoria
Det första försäkringsbrevet för gården är daterat 19.2.1834 – ett av de äldsta bevarade försäkringsbreven i staden. Huvudbyggnaden mot Strandgatan var enligt detta uppfört av nytt timmer år 1818 och tillbyggt år 1833 med brädfodrade knutar, och bestod av en våning med 6 rum – 1 sal, 4 kammare, 1 kök och 1 förstuga, med sammanlagt 5 kakelugnar och en köksspis med bakugn. Husets medelhöjd uppges till 6,6 meter, längden till 15 meter med nävertak och en 75 cm hög stenfot.
I försäkringsbrevet från 1834 finns andra intressanta detaljer såsom det att huset hade 8 fönster av storleken 1,7 x 1 meter, varav ett med fönsterluckor, 7 st. enkeldörrar, 2 kakelugnar av kakel och 3 dito av rappat tegel samt 3 skorstenar. Av inredningen omnämns att det fanns vattenfärgade tapeter i sal och sängkammare, samt fastklistrade dito i ett annat rum.
Enligt försäkringsbrevet från 1834 och byggnadsritningarna från 1870 och 1873 stod tre ekonomibyggnader längs med tomtens södra sida: 1 ”gammalt” boningshus i vinkel med gatubyggnaden, 5 meter högt, vidare en hushållsboda från 1794 av storleken 6 x 6 x 6 meter och längst upp en uthuslänga på 21 x 6 meter och omfattande lada, fähus, fähusfarstu, dyngstad och vedlider. Tomtens trädgård var förhållandevis stor och omgärdad av ett trädgårdsstaket med brunnen liggande på tomtens övre del. Gården hade två inkörsportar på vardera kortsidan.
1870 godkändes en ritning för en utbyggnad av huvudbyggnaden med en ”Saluboda” med separat ingångstrappa från Strandgatan, ett boningsrum och en veranda med två ingångar från gården. Utbyggnaden kom dock inte att förverkligas enligt ritningen, men i brandförsäkringsbrevet från 1873 anges att en veranda byggts till mot gården och att huset nu är helt och hållet brädfodrat och målat med oljefärg under pärttak.
Däremot kom en ritning för en bagarstuga inne på gården, med tillhörande fruktkammare och boningsrum, att omsättas i ett bygge 1873, vilket framgår av brandförsäkringsbrevet från samma år. Enligt brevet var både portarna och det omgivande planket målade med oljefärg. På tomten fanns inga stora träd.
Enligt brandförsäkringsbrevet 1883 hade ett uthus tillkommit väster om bagarstugan. El drogs in 1902. Enligt brandförsäkringsbrevet 1923 hade flera mindre uthus tillkommit mellan huset vid gatan, bagarstugan, det större uthuset och Östra Långgatan.
Källa Förslag till förbättring av stadsbilden: Strandgatan mellan Salutorget och Kolargränden, Wenman Niklas, Talotuuma, 1996; brandförsäkringsbrev från 1834, 1873, 1883 och 1923.
Ägare och invånare
1751-
Innan huset mot gatan uppfördes ägdes själva tomten av handelsman Hans Uddmans änka (Bergentins karta 1751) och av befallningsman Hellman (början av 1800-talet). Ett boningshus stod då vid tomtens norra sida.
1818
Det nuvarande huset uppfördes 1818 av Johanna Christina Forsman (1765–1839), änka till borgmästaren i Kaskö Wilhem Forsman (1733–1815). I Kristinestad bodde hon vid Strandgatan med sina döttrar Johanna Carolina (1794–1866) och Anna (1790–1875, omnämns som ”svagsint”) till sin död, då ägarskapet övergick till Johanna Carolina.
Bland gårdens ägare märks särskilt handlarna och skeppsredarna Carl Emil Carlström och sonen Carl Alfred Carlström, som var tongivande för det ekonomiska och samhälleliga livet i Kristinestad under den sena sjöfartsepoken. Alfred var biträdande direktör för Wasa Aktiebank, i vilken han var delägare, ägde flera stadsgårdar i staden, handelsgårdar i regionen och bedrev affärsverksamhet i Vasa. Han var ordförande för stadsfullmäktige i flera perioder och stadens representant i flera lantdagar 1888–1906.
Under Carlströms tid ingick huset i en helhet med flera bostadshus, uthus och magasin i väst-östlig riktning ner till Norrfjärden. Carl Emil Carlströms ståtliga bostadshus låg där våningshuset i tegel finns idag. Av helheten återstår idag förutom detta hus (Strandgatan 41 d), huset inne på gården (Strandgatan 41 c) och Alfred Carlströms bostad, nuvarande Brahegården på Östralånggatan 45.
1869-1875
I huset bodde från 1869 till åtminstone 1875 änkan Maria Axelin (1829–1896), med sonen Knut Emil Axelin (1864–1929). Maria var Carl Emil Carlströms fostersyster. Emil Axelin flyttade så småningom över gatan till Carl Emils hus, anställdes av familjeföretaget som handelsbetjänt, senare som prokurist och Alfred Carlströms närmaste medarbetare. Chocken blev därför desto större när det år 1910 framkom att Axelin hade försnillat största delen av företagets egendom, med Carlströms självmord och konkurs som följd.
1889
Handelsbokhållaren Wilhelm Martens (1861–1910), en annan av Alfred Carlströms medarbetare, bodde i huset år 1889 med hustru Hulda (1862–1929).
1895
Knut Wendelin (1860–1934) var hyresgäst i huset 1895. Han var son till skeppsredaren, kommerserådet och lantdagsmannen Otto Samuel Wendelin (1824–1888), sonson till skeppsredaren Simon Anders Wendelin (1793–1861) och bror till Alfred Carlströms hustru Agnes. Han var först kontorist i den Carlströmska firman, senare prokurist, bosatt i Vasa.
1896-1908
Knuts bror Otto Wendelin (1864–1931) bodde ensam i huset som hyresgäst ca 1896–1908. Även han var i Carlströms tjänst.
1911
Efter Carlströms konkurs död övergick gården 1911 fiskaren Johan Carlbergs (1962–1915) och därefter i Carlbergs arvingars ägo.
1918-1923
Sjökaptenen Johan Emil Weckström var innehavare till gården 1918–1923. Han hade bl.a. varit kapten på s/s Hyllos, ett av de två största finska ångfartygen fram till första världskriget. Hyllos tillhörde Kristinestadsrederiet Navigator, delägt av Alfred Carlström, Erik Tötterman och G.W. Snellman. Under Weckströms tid bodde dock urmakaren Isak Peltonen (f. 1878) med familj på hyra i huset vid gatan, där Peltonen hade sin urmakeriaffär (enl. Kasper Rökhatt, Syd-Österbotten).
1923–1924
Gården ägdes av Emil Ingves, som grundade Lappfjärds skyddskår, Finlands första i sitt slag (1917).
1924–1928
Gården ägdes av Selma Ingves, Emils änka, senare gift Groop, med familj.
1928–1935
Gården ägdes av Henrik Ingves, Emils far.
Rosa Rosenqvist (1874–1963) drev här matservering och kafé på 1930- och 40-talen. Hon hyrde först av Henrik Ingves men köpte sedan gården 1935. Matserveringen bedrevs i huset vid gatan, och i huset på gården hade Rosenqvist inkvarteringsverksamhet.
Bertel Rusk, avdelningsföreståndare på Kesko, som ägde gården på 1960-talet.
Källor: mantalslängder, kyrkböcker och tidningsarkiv
En detaljerad beskrivning över gårdens invånare finns på Lasse Backlunds sida Borgmästaränkans gård på Strandgatan 41. – Kristinestads historia
Text: Staffan Martikainen
