Ensimm\u00e4inen kaupunkikartta, jossa korttelin rakennukset on merkitty, on vuodelta 1751. Kissanpiiskaajankujan etel\u00e4puolella ja It\u00e4isen pitk\u00e4nkadu it\u00e4puolella sijaitsevilla tonteilla on kolme asuinrakennusta, jotka vastaavat nyky\u00e4\u00e4n osoitteita 68, 70 ja 72. <\/p>\n\n\n\n
Tuona aikan rantaviiva kulki juuri Kissanpiiskaajankujan tai Lillgr\u00e4ndin, kuten sit\u00e4 silloin kutsuttiin, pihojen it\u00e4puolella, ja Rantakatu p\u00e4\u00e4ttyi H\u00e5llfastinkadulle (katso kartta 1750 sivun yl\u00e4oikealla olevasta karttatoiminnosta). Nykyinen rakennus nro 68 on rakennettu uudelleen useaan otteeseen, eik\u00e4 ole selv\u00e4\u00e4, onko mik\u00e4\u00e4n osa rakennuksesta per\u00e4isin 1700-luvulta, mutta se on todenn\u00e4k\u00f6isesti saanut nykyisen muotonsa 1800-luvun alussa. <\/p>\n\n\n\n
P\u00e4\u00e4rakennus on yksikerroksinen hirsitalo, jossa on kolme huonetta per\u00e4kk\u00e4in pohjois-etel\u00e4suunnassa, keskell\u00e4 suurempi huone ja kapeammat huoneet p\u00e4\u00e4dyiss\u00e4. Kahden etel\u00e4isen huoneen hirsirunko on yhten\u00e4inen, mutta pohjoisosa on erillinen ja se on luultavasti lis\u00e4tty my\u00f6hemmin. Pohjoisen v\u00e4lisein\u00e4n hirrenp\u00e4\u00e4t odistavat my\u00f6s, ett\u00e4 se on aiemmin ollut talon pohjoinen p\u00e4\u00e4ty. Kattoa on korotettu ja ullakkoikkunoita on lis\u00e4tty 1900-luvun alussa. <\/p>\n\n\n\n
Piirustus vuodelta 1899, jolloin haettiin lupa kadulle johtavalle sis\u00e4\u00e4nk\u00e4ynnille, osoittaa, ett\u00e4 talo oli tuolloin matalampi, eik\u00e4 siin\u00e4 ollut ullakkoikkunoita ja siin\u00e4 oli 1800-luvun ensimm\u00e4iselle puoliskolle tyypilliset kuusiruutuiset ikkunapokat.<\/p>\n\n\n\n
Ullakkotila on erist\u00e4m\u00e4t\u00f6n, eik\u00e4 sit\u00e4 ole koskaan k\u00e4ytetty asuintilana. Molemmilla sis\u00e4seinill\u00e4 on muurit ja keskimm\u00e4isess\u00e4 ja etel\u00e4isess\u00e4 huoneessa on t\u00e4ll\u00e4 hetkell\u00e4 p\u00f6ntt\u00f6uunit. Pohjoista huonetta k\u00e4ytet\u00e4\u00e4n keitti\u00f6n\u00e4 ja siin\u00e4 on puuhella. Talossa on pihan puoleiselle sivulle tehty kuisti, joka ulottuu pohjoisp\u00e4\u00e4dyst\u00e4 puoleen talon pituudesta ja jossa on nykyisin eteinen, kylm\u00e4varasto ja kylpyhuone. Talo sai nykyisen muotonsa sek\u00e4 nykyisen laudoituksen ja maalauksen, kun talo kunnostettiin 1950-luvulla. Piharakennus on per\u00e4isin 1960-luvulta ja siin\u00e4 on sauna, puuvaja, varasto ja huussi.<\/p>\n\n\n\n
Vuoden 1825 asemakaavassa talo on merkitty ensimm\u00e4isen korttelin nro 10:ksi, ja se ulottui It\u00e4iselt\u00e4 Pitk\u00e4lt\u00e4kadulta Rantakadulle, kuten kaikki korttelin tontit. Tontti jaettiin vuonna 1956 siten, ett\u00e4 pihan nro 10 it\u00e4puolisko siirrettiin pihaan nro 11 ja pihan nro 11 l\u00e4nsipuolisko siirrettiin pihaan nro 10, jolloin muodostui kaksi neli\u00f6nmuotoista tonttia.<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n
![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/krsdigiarc.com\/wp-content\/uploads\/2022\/05\/lNHpgU-1024x768.jpg?ssl=1\")
<\/a><\/a><\/a><\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n Talonomistajia l\u00f6ytyy asiakirjoista vuodesta 1820 t\u00e4h\u00e4n p\u00e4iv\u00e4\u00e4n. <\/p>\n\n\n\n noin 1820-1833<\/strong> 1833-1852<\/strong> H\u00e4nen pojastaan Matts Wilhelmist\u00e4 tulee kapteeni ja h\u00e4n muuttaa viereiselle tilalle nro 11 vuonna 1842 vaimonsa Christina Catharina \u00d6sterbergin kanssa. Heill\u00e4 on tyt\u00e4r Selma Wilhelmina s. 12.9.1847. Molemmat vanhemmat kuolevat muutaman kuukauden sis\u00e4ll\u00e4 toisistaan. Matts 23.12.1851 “vesip\u00f6h\u00f6\u00f6n” ja Christina 23.3.1852 sy\u00f6p\u00e4\u00e4n ja kolmevuotias tyt\u00e4r muuttaa iso\u00e4itins\u00e4 luokse osoitteeseen 10.<\/p>\n\n\n\n 1852-1878<\/strong> 1878-1891<\/strong> 1891-1931<\/strong><\/p>\n\n\n\n Maria Helena Asplund, sepp\u00e4<\/p>\n\n\n\n 1931-1938<\/strong><\/p>\n\n\n\n Sepp\u00e4 Asplundin tyt\u00e4r Emma Josefina on naimisissa Tanskassa vuonna 1863 syntyneen meijeristin Johannes Sh\u00fcttenin kanssa ja h\u00e4nen lapsensa periv\u00e4t tilan \u00e4itipuoleltaan Maria Helena Asplundilta. He maksavat ulos yhden veljeksist\u00e4, Rudolf Sh\u00fcttenin, ja uudet omistajat ovat Karen, Erik ja Johannes Sh\u00fctten sek\u00e4 Eva Ekblom, o.s. Sh\u00fctten.<\/p>\n\n\n\n T\u00e4st\u00e4 l\u00e4htien sit\u00e4 kutsutaan “Sh\u00fcttenin tilaksi”.<\/p>\n\n\n\n Kukaan sisaruksista ei asunut Kristiinassa ja talo oli vuokrattuna noin vuosina 1930-1953. Is\u00e4nn\u00f6itsij\u00e4n\u00e4 toimi neiti Elsa Berg, joka ty\u00f6skenteli Pohjoismaiden Yhdyspankissa.<\/p>\n\n\n\n Vuokralaisina Johan Sj\u00f6blomin perhe 1930-luvulla. Tiedot toimittanut tyt\u00e4r Ines Sj\u00f6blom asui t\u00e4\u00e4ll\u00e4 lapsena. H\u00e4nen tarinansa on t\u00e4m\u00e4n sivun lopussa.<\/p>\n\n\n\n My\u00f6hemmin my\u00f6s Kurt ja Saga Perjuksen perhe ovat olleet vuokralaisina.<\/p>\n\n\n\n 1938-1953<\/strong><\/p>\n\n\n\n Eva Ekblom ostaa talon sisaruksiltaan ja tulee talon ainoaksi omistajaksi.<\/p>\n\n\n\n 1953-2002<\/strong><\/p>\n\n\n\n Puusepp\u00e4 Sigfrid Ekman ja h\u00e4nen vaimonsa Margit Ekman ostavat talon. Talo kunnostettiin 1950-luvulla ja se sai nykyisen ulkoasunsa uusilla laudoituksilla, uusilla ikkunoilla ja uusilla v\u00e4reill\u00e4. Tontti on jaettu siten, ett\u00e4 naapuritontti nro 11, jolla on talo Rantakadulle, saa tontin nro 10 it\u00e4puoliskon ja p\u00e4invastoin.<\/p>\n\n\n\n 2002-<\/strong><\/p>\n\n\n\n Tom \u00d6sterholm ja Kristina Sj\u00f6blom ostavat talon Margit Ekmanin kuolinpes\u00e4lt\u00e4.<\/p>\n\n\n\n Talossa asuneen Ines Sj\u00f6blomin kertomuksia alla, ruotsiksi.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n Jag f\u00f6ddes \u00e5r 1930 i den s.k. Sch\u00fcttenska g\u00e5rden p\u00e5 \u00d6stra L\u00e5nggatan 68 och bodde d\u00e4r under hela 1930- och b\u00f6rjan av 40-talet. V\u00e5r familj bestod av f\u00f6r\u00e4ldrarna, tre \u00e4ldre systrar och mig som den yngsta. Bostadskvarteret avgr\u00e4nsades av \u00d6stra L\u00e5nggatan, Lillgr\u00e4nden\/Kattpiskargr\u00e4nden, Strandgatan och Nygatan. Tomten str\u00e4ckte sig fr\u00e5n \u00d6stra L\u00e5nggatan \u00e4nda ner till Strandgatan, liksom granntomten i norr. <\/p>\n\n\n\n (Vi hyrde huset av fru Eva Ekblom, som var en dotter i familjen Schiltten,och som bodde i Helsingfors. Disponent f\u00f6r huset var fr\u00f6ken Elsa Berg. Bonings-huset var d\u00e5 troligen i sitt ursprungliga skick. Det var br\u00e4dfodrat med st\u00e5ende br\u00e4der och l\u00e4kt och m\u00e5lat i gulockra. Stenfoten mot gatan var kanske i kilad granitsten, men mot g\u00e5rden och mot portg\u00e5ngen fanns natursten i stenfoten och som h\u00f6rnstenar. F\u00f6nstren var sedvanliga sexrutade med gammalt gr\u00f6nskiftande och oj\u00e4mnt glas. Huset bestod av k\u00f6k, “sal” i mitten och ett sovrum l\u00e4ngst i s\u00f6der. K\u00f6ket hade stor bakugn och en inbyggd spis med j\u00e4rnh\u00e4ll och tv\u00e5 kokringar. I de tv\u00e5 andra rummen stod var sin cylindrisk pl\u00e5tkakelugn. Ytterd\u00f6rren in till farstun bestod av tv\u00e5 halvor, av vilka den h\u00f6gra halvan \u00f6ppnades med en r\u00e4tt stor nyckel som sattes i skjutl\u00e5set med fj\u00e4der p\u00e5 insidan och som hade en handsmidd j\u00e4rnklinka p\u00e5 utsidan. Stigstenen framf\u00f6r ytterd\u00f6rren var en liggande l\u00e5ngsmal natursten med en yta som var n\u00e5got h\u00f6gre i den ena \u00e4ndan.) <\/p>\n\n\n\n Det h\u00e4r var v\u00e5rt egentliga “revir”, d\u00e4r man k\u00e4nde till de n\u00e4rliggande husen och de m\u00e4nskor som bodde d\u00e4r. V\u00e5r n\u00e4rmaste granne var tant Tilda Lindahl. Till hennes g\u00e5rd kunde vi kila enkelt genom att vika en spj\u00e4la i staketet \u00e5t sidan. I staketet till tant Hanna Westerbergs \u00f6vre g\u00e5rdsplan fanns en \u00f6ppning och den anv\u00e4nde vi d\u00e5 vi h\u00e4mtade “diskvatten” ur tant Hannas brunn. Mittemot oss bodde kaptenskan Elsa Sundqvist och henne neg vi respektfullt f\u00f6r liksom f\u00f6r tant och farbror Lina och Oskar Perjus och de tre fr\u00f6knarna Pannan som alla bodde p\u00e5 \u00f6vre sidan av gatan s\u00f6derut. Hos fr\u00f6knarna Pannan gick vi n\u00e5gon g\u00e5ng och k\u00f6pte t.ex. morotsfr\u00f6n. De hade en vacker tr\u00e4dg\u00e5rd innesluten bakom t\u00e4tt plank och st\u00e4ngda portar. Lilla tant Ida Nyberg bodde i h\u00f6rnhuset mot Lillgr\u00e4nden och anv\u00e4nde samma port som kapten Sundqvists. Fr\u00e5n sitt h\u00f6ga stora hus mitt emot v\u00e5r g\u00e5rd vid Strandgatan kunde tant och farbror Lindqvist se \u00f6ver planket till v\u00e5r g\u00e5rd och f\u00f6lja med v\u00e5ra lekar och f\u00f6rehavanden. Och n\u00e4r vi sprang upp f\u00f6r Kattpiskargr\u00e4nden n\u00e5dde vi farfars hus inne p\u00e5 g\u00e5rden V\u00e4stra L\u00e5nggatan 49. <\/p>\n\n\n\n Min barntr\u00e4dg\u00e5rd l\u00e5g i h\u00f6rnet av H\u00e5llfastskagatan och Strandgatan och vi gick i finska folkskolan som l\u00e5g uppe mot V\u00e4stra L\u00e5nggatan p\u00e5 den stora skoltomten mot Parkgatan och \u00d6stra L\u00e5nggatan. P\u00e5 den tomten hade ocks\u00e5 den nerbrunna svenska folkskolan legat. Det var i stort sett v\u00e5r n\u00e4rmaste v\u00e4rld. <\/p>\n\n\n\n Varannan eftermiddag f\u00f6rde n\u00e5gon av oss kaffe till pappa som arbetade som maskins\u00e4ttare p\u00e5 “tryckeriet”, det nuvarande Fel\u00e9nska huset, d\u00e4r Syd-\u00d6sterbottens alla funktioner d\u00e5 fanns och d\u00e4r man ocks\u00e5 gjorde civilarbeten. Jag \u00e4lskade redan vid tidiga \u00e5r att vandra iv\u00e4g med kaffekorgen l\u00e4ngs \u00d6stra L\u00e5nggatan, \u00f6ver H\u00e5llfastskagatan och sedan f\u00f6rbi kyrkan till Parmanskagatan, d\u00e4r jag vek av ner mot stranden. En sommareftermiddag n\u00e4r man gick under Kyrkparkens tr\u00e4d d\u00e4r solljuset silade ner genom grenarna som str\u00e4ckte sig som ett valv \u00f6ver gatan, vandrade p\u00e5 kullerstenarna som t\u00e4ckte gatan, det var himmelriket. Och tidigt f\u00e4ste jag mig vid det \u00f6vre hyd\u00e5nska huset (mitt emot kyrkan) med sina sm\u00e5rutade f\u00f6nster; det var s\u00e5 fint tyckte jag. <\/p>\n\n\n\n Den stora g\u00e5rdsplanen var en underbar lekplats. Pappa hade riggat upp en gunga i r\u00f6nnen n\u00e4rmast huset och han byggde sj\u00e4lv en lekstuga av balbottnar \u00e5t oss. Ner\u00e5t f\u00f6ljde sen ett omr\u00e5de med b\u00e4rbuskar, ett gr\u00f6nsaksland och tv\u00e5 stora potatisland som str\u00e4ckte sig \u00e4nda ner mot Strandgatan. Det mindre av de tv\u00e5 landen bestod tydligen av barlastsand. Jorden d\u00e4r var finfin, ljus och full med sn\u00e4ckskal och sp\u00e4nnande mjukt slipade sm\u00e5 stenar. N\u00e4r man fuktade den jorden lite, blev den formbar och fin och vi kunde gr\u00e4va oss ner i sm\u00e5 underjordiska rum och fylla dem med grejor som vi skapat av sanden. Det andra landet bestod av fetare mylla och det var inte s\u00e5 trevligt, men b\u00e5da skulle vi rensa “s\u00e4ng” f\u00f6r “s\u00e4ng” p\u00e5 sommaren. Somliga fuskade, andra ryckte samvetsgrant upp ogr\u00e4set med r\u00f6tterna. Man kunde leka butik “under golvet”, dvs. under den h\u00f6ga trappan som var byggd inne i farstun (sju trappsteg) eller under golvet p\u00e5 sj\u00e4lva huset, men d\u00e4r var det tr\u00e5ngt och l\u00e5gt i tak. Man kunde ocks\u00e5 g\u00f6ra uppt\u00e4cktsf\u00e4rder p\u00e5 boningshusets vind, i timmermagasinet (h\u00e4bbret) som stod \u00f6verst i uthusraden och p\u00e5 dess vind. Vi var str\u00e4ngt tillh\u00e5llna att inte r\u00f6ra sakerna som Schatens hade l\u00e4mnat p\u00e5 de st\u00e4llena, men det \u00e4r klart att vi inte kunde l\u00e5ta bli. D\u00e4r fanns olika redskap och hush\u00e5llsattiraljer och ett tr\u00e5g var fullt med postkort och vykort som hade kommit med h\u00e4lsningar till \u00e4garfamiljen. Jag gl\u00f6mmer aldrig de glitterst\u00e4nkta julkorten i relieftryck eller korten med vackra damer med huvudet p\u00e5 sned och i typiska frisyrer och dr\u00e4kter fr\u00e5n 10-talet.<\/p>\n\n\n\n I planket ner mot Strandgatan fanns en liten grind. Genom den sprang vi ner till Sk\u00f6ljhusbryggan i \u00e4nden av Lillgr\u00e4nden; d\u00e4r l\u00e5g ocks\u00e5 v\u00e5r b\u00e5t. Det var sp\u00e4nnande att hoppa fr\u00e5n stock till stock som sk\u00f6t ut under Lindqvists stora strandmagasin och som var hala och slippriga n\u00e4r det var h\u00f6gvatten. I strandvattnet hittade vi sm\u00e5 kalkstenar och n\u00e4r man gnuggade dem mot en st\u00f6rre sten fick man “mj\u00f6lk” f\u00f6r lekarna. B\u00e4st av allt var sk\u00f6ljhuset som man kunde ta sig runt genom att hoppa fr\u00e5n stag till stag p\u00e5 “pontonen” som fl\u00f6t p\u00e5 oljefat och h\u00f6ll ihop huset. Och n\u00e4r man \u00f6ppnade sk\u00f6ljhusets d\u00f6rr slog en s\u00e4regen lukt av v\u00e5tt tr\u00e4 och \u00e4vja mot en. D\u00e4r inne guppade en flotte med neds\u00e4nkta tunnor som man skulle stiga ner i d\u00e5 man sk\u00f6ljde kl\u00e4der. Det ekade lite d\u00e4r och ljuset var hemlighetsfullt. Vattnet var alldeles gr\u00f6nt under taket och nere i vattnet kunde man se abborrar som l\u00e5g alldeles stilla med fl\u00e4ktande fenor. <\/p>\n\n\n\n S\u00e5 kunde vi dra in roddb\u00e5ten med k\u00e4ttingen som var f\u00e4st vid en ring i bryggan n\u00e4rmare och hoppa i b\u00e5ten f\u00f6r att \u00f6sa ur den efter regn. Och n\u00e4r pappa var ledig en eftermiddag lastades vi alla i b\u00e5ten och pappa rodde oss ut p\u00e5 utf\u00e4rd till H\u00f6gholmen eller Snellmansudden eller \u00e4nda till “R\u00e5masviken”. P\u00e5 H\u00f6gholmen var det h\u00e4rligt att springa p\u00e5 de barriga stigarna eller leka i den lysande mossan under granarna och sen hoppa i vattnet och sitta p\u00e5 filten och njuta av mats\u00e4ckskorgens h\u00e5vor. N\u00e4r vi rodde hem igen i kv\u00e4llningen l\u00e5g b\u00e5ten djupt lastad med ved som pappa hade samlat och man m\u00e5ste sitta alldeles stilla ovanp\u00e5 vedlasset. P\u00e5 en b\u00e4nk i Badhusparken satt farfar och farbror Cederstr\u00f6m och farbror Gabrielsson och filosoferade och vi vinkade till dem n\u00e4r vi rodde f\u00f6rbi. Och n\u00e4r vi hade kommit hem kom farfar in p\u00e5 g\u00e5rden genom nedre grinden, vandrade upp l\u00e4ngs den smala g\u00e5ngen mellan potatislanden och h\u00e4lsade p\u00e5 oss innan han gick hem. <\/p>\n\n\n\n Ibland l\u00e5g en stor \u00e5ngb\u00e5t f\u00f6rankrad tv\u00e4rs \u00f6ver stadsfj\u00e4rden n\u00e4r vi skulle ta oss ut. D\u00e5 rodde pappa under \u00e5ngarens akter, den var ganska l\u00e5ngt utdragen och \u00e5ngaren var f\u00f6rt\u00f6jd med kraftiga vajrar som gick \u00f6ver till de tjocka j\u00e4rnringarna som var nerspr\u00e4ngda i berget p\u00e5 Varvsbacken. Ljuden f\u00f6rst\u00e4rktes d\u00e4r under fartygsaktern och lite sp\u00e4nnande var det att se upp mot det svarta j\u00e4rnskrovet ovanf\u00f6r sig och de vita djupm\u00e4tningsstrecken och siffrorna (“\u00e5mningen” l\u00e4r det heta)som var m\u00e5lade p\u00e5 skrovet och s\u00e5 vajrarna som h\u00e4ngde d\u00e4r uppe. Genom spygattet kunde det pl\u00f6tsligt rusa fram en kraftig vattenstr\u00e5le vilket gjorde det hela \u00e4nnu mer \u00e4ventyrligt.<\/p>\n\n\n\n P\u00e5 egen hand gav vi oss till fots f\u00f6r att simma vid Sandbanken, d\u00e4r det var fint, eller i Simmarviken eller p\u00e5 M\u00f6ssgrundet vid Grannasudden, fast de var inte s\u00e5 trevliga simplatser med stenig eller gyttjig botten. Och n\u00e5gon g\u00e5ng varje sommar blev vi bjudna f\u00f6r en hel dag ut till Talas villa i Skatan. Vi vandrade de tre kilometerna ut till sekelskiftesvillan och hade en underbar dag tillsammans med handelsmansflickorna som var v\u00e5ra b\u00e4sta lekkamrater. Mot kv\u00e4llen f\u00f6rde farbror Talas oss i sin trevliga motorb\u00e5t med “rak” f\u00f6r hem till stan igen. Aldrig gl\u00f6mmer jag lukten av olja och bensin som l\u00e5g kring en i den smala mahognyb\u00e5ten. <\/p>\n\n\n\n P\u00e5 sommaren kunde vi sova i lekstugan och h\u00f6ra de s\u00e4regna sommarljuden genom de tunna v\u00e4ggarna. Om kv\u00e4llarna svirrade svalorna i flockar \u00f6ver kvarteret. 1 svindlande fart st\u00f6rtade de ner mot Lillgr\u00e4ndens smala canjon, gled fortfort n\u00e4ra marken och s\u00e5 upp igen under oupph\u00f6rligt svirr-svirr. Mot natten h\u00f6rdes ett alldeles speciellt och riktigt Kristinestadsljud. N\u00e4r det l\u00e5g m\u00e5nga fartyg i hamnen skulle kanske n\u00e5got av dem lasta pappersved. Det var metersl\u00e5nga renbarkade torra bj\u00f6rk”propsar” som skulle skeppas ut. P\u00e5 natten tippade man laster av den h\u00e4r pappersveden ut i Norrfj\u00e4rden fr\u00e5n stenbron; det kunde bli berg av dem. Det ljudet, det bullrade inte och brakade inte, nej det KLANG och det sj\u00f6ng n\u00e4r propsarna slog mot varandra. Den klangen vet jag att m\u00e5nga andra som v\u00e4xte upp d\u00e5 ocks\u00e5 f\u00f6rknippar med sommaren i Kristinestad. <\/p>\n\n\n\n S\u00e5 mycket av sommarlivet r\u00f6rde sig omkring HAMNEN och arbetena d\u00e4r. Tidigt p\u00e5 morgonen, d\u00e4r i lekstugan, n\u00e4r kvistst\u00e4llena i de tunna br\u00e4derna lyste brinnr\u00f6da i morgonsolen, d\u00e5 h\u00f6rde man vinscharnas gnissel fr\u00e5n \u00e5ngb\u00e5tarna, b\u00e5tshakarnas hugg mot virket, propsarna som st\u00f6tte mot varandra d\u00e5 de langades upp i “h\u00e4ckarna” p\u00e5 pontonerna, k\u00e4ttingarnas rassel d\u00e5 lassen knippades ihop f\u00f6r att vinschas ombord, hamnarbetarnas hojtanden till varandra och f\u00f6rm\u00e4nnens korta orderutrop. Det var liv och r\u00f6relse d\u00e4r. Till hamnljuden h\u00f6rde ocks\u00e5 de hesa br\u00f6landena fr\u00e5n \u00e5ngvisslorna d\u00e5 fartygen navigerade i hamnen, en eller tv\u00e5 g\u00e5nger f\u00f6r anl\u00f6p eller avg\u00e5ng. Det var ett stort ljud och inget litet pip. \u2014 Men jag tyckte hamnomr\u00e5det var skr\u00e4mmande. N\u00e5gon g\u00e5ng var jag med pappa i den stora br\u00e4dg\u00e5rden och d\u00e5 steg vi i land vid norra kaj\u00e4ndan. L\u00e4ngst ute p\u00e5 kajen stod vi allesammans en g\u00e5ng strax f\u00f6re krigen och vinkade farv\u00e4l till farbror Gunnar som hade m\u00f6nstrat p\u00e5 i hemhamnen och inte skulle \u00e5terkomma f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt efter krigsslutet. <\/p>\n\n\n\n Om kv\u00e4llarna vricklade n\u00e5gon i manskapet ombord sina kompisar bland sj\u00f6m\u00e4nnen i en liten b\u00e5t i land vid n\u00e5gon av bryggorna l\u00e4ngs stadsfj\u00e4rden. Han stod i aktern och vickade \u00e5ran framochtillbaka, framochtillbaka snabbt och<\/p>\n\n\n\n Texti ja kuvat: Tom \u00d6sterholm & Kristina Sj\u00f6blom, sivun luonut Dag Bj\u00f6rklund<\/p>\n","protected":false},"featured_media":3911,"parent":0,"menu_order":0,"template":"","street":[28],"class_list":["post-3685","building","type-building","status-publish","has-post-thumbnail","hentry","street-itainen_pitkakatu","has-thumb"],"acf":[],"aioseo_notices":[],"jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/building\/3685","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/building"}],"about":[{"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/building"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/building\/3685\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4621,"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/building\/3685\/revisions\/4621"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3911"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3685"}],"wp:term":[{"taxonomy":"street","embeddable":true,"href":"https:\/\/krsdigiarc.com\/fi\/wp-json\/wp\/v2\/street?post=3685"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/a><\/a><\/a>Omistajia ja asukkaita<\/h2>\n\n\n\n
Merimies ja my\u00f6hemmin kalastaja Matts Wikaeus s. 1779 Siipyyss\u00e4 k. 3.3.1833, vaimonsa Cajsa Lisa s. Nordstr\u00f6m 29.5.1782 Kristiinassa ja poikansa:
Matts Wilhelm s. 29.1.1813, Anders Henrik s. 4.4.1815,
Carl Gustaf s. 23.1.1819, Johan s. 3.6.1821, Josef s. 23.3.1824,
Gustaf Erik s. 5.8.1828<\/p>\n\n\n\n
Kalastajanleski Cajsa Lisa Wikaeus ja h\u00e4nen poikansa Anders Henrik s. 4.4.1815,Carl Gustaf s. 23.1.1819, Josef . 23.3.1824,
Gustaf Erik s. 5.8.1828 kaikki merimiehi\u00e4.<\/p>\n\n\n\n
Merimies Josef Wikaeus mainitaan omistajaksi. Cajsa Lisa-\u00e4idist\u00e4 tulee k\u00f6yh\u00e4inhoitolainen vuonna 1852 ja h\u00e4n kuolee vanhuuteen 19.2.1859.
Sisarentyt\u00e4r Selma Wilhelmina asuu t\u00e4\u00e4ll\u00e4 vuoteen 1872 asti, jolloin h\u00e4n menee naimisiin merimies Erik Edvard Br\u00e4nnlundin kanssa, s. Klemets 26.5.1852.<\/p>\n\n\n\n
Sepp\u00e4 Anders Gustaf Asplund Oravaisista ostaa talon huutokaupassa 3. tammikuuta 1878 ja asuu t\u00e4\u00e4ll\u00e4 vaimonsa Maria Helena Michelsdotter Thomasfolkin kanssa, s. 20.2.1839 Tiukassa ja tytt\u00e4rens\u00e4 Emma Josefinan kanssa, joka on syntynyt h\u00e4nen ensimm\u00e4isest\u00e4 avioliitostaan 2.1.1870 Kristiinassa.<\/p>\n\n\n\n<\/a>
Barndomsminnen fr\u00e5n S\u00f6derstan Ines Sj\u00f6blom, 2016<\/strong><\/p>\n\n\n\n<\/a>