Västra tullstugan

LILLA TULLEN

Under perioden 1622–1808 uppbars tull inte bara för import från utlandet, utan även för varor som fördes in från landsbygden till städerna. Syftet med lilla tullen (även kallad landtullen) var att koncentrera handeln till städerna och ge svenska staten mer inkomster. Runt städerna byggdes tullstaket i form av murar, plank eller gärdsgårdar. Ursprungligen skulle de vara 8 alnar (4,8 m) höga; senare ”minst 2 ½ alnar” (1,5 m). All trafik skulle gå genom portar eller grindar i staketet som var stängda nattetid, och tullbyggnader uppfördes vid portarna.

Tull skulle tas ut på alla ”ätliga, slitliga och nötliga varor”. Tullavgiften uppgick till en början till 1/32 (ca 3 %) av varans värde, och senare togs en viss avgift ut enligt vikt eller mått. När en bonde kom med ett lass varor till torget eller för direktförsäljning till en kund blev varorna vägda och mätta av tulltjänstemannen. Tullen betalades direkt i tullkistans myntinkast. Endast ståthållaren, statens högste representant i ett visst område, hade nycklar till kistan. För att förebygga stölder och korruption kunde kistan ofta ha tre lås som måste öppnas samtidigt av tre närvarande personer. Efter att ha betalat avgiften fick bonden ett kvitto, som han visade upp för en vakt som öppnade grinden.

Avgiften skulle betalas oavsett om varan blev såld eller inte. Tullen var därför impopulär och tullpersonalen måste vara beväpnad för att utföra sitt arbete. Smuggling var mer regel än undantag. Systemet var krångligt för staten att upprätthålla, och under långa perioder var tulluppbörden utarrenderad till privata aktörer. Lilla tullen avskaffades i Finland 1808.

Tullstaketet i Kristinestad gick runt nästan hela den nuvarande trähusstaden. Sträckningen i väster gick ungefär längs dagens Staketgatan. Under Stora ofreden i början av 1700-talet förstördes staketet men byggdes upp på nytt 1726. Ansvaret för att bygga och underhålla staketet låg hos stadens borgare. Enligt en rapport till Stockholm år 1803 hade Kristinestadsborna inte skött uppgiften, och staketet hade förfallit och försvunnit.

TULLSTUGORNA I KRISTINESTAD

Förutom kontor för förtullningen kunde tullhusen tjäna som bostad för tulltjänstemannen med familj. De nuvarande tullstugorna i Kristinestad är bevarade i relativt autentiskt skick och är därför unika. Bara några få tullhus finns kvar i Sverige och Finland i dag, ofta flyttade och/eller ombyggda för andra ändamål, som t.ex. i Uleåborg eller Nykarleby.

Tullstugor har funnits i Kristinestad sedan 1660-talet. Den här tullstugan, den västra, var avsedd för införseln landvägen från Närpeshållet. Den stod ursprungligen ca 20 m mot norr, vid nuvarande Kristinestads skola. Den östra tullstugan som stod på nuvarande Salutorget betjänade sjötrafiken – innan stenbron byggdes anlände man från till torget med båt. Vid den s.k. Norrtullen vid Skutskatatåget fanns dessutom i slutet av 1700-talet en mindre vaktstuga som var i användning vintertid.

Hur gamla är dagens tullstugor? Kristinestads tullstugor, särskilt den västra, följer i huvuddrag den standardritning från 1759 som utfärdades av Kammarkollegiet i Stockholm. Tullhus av samma modell har uppförts i andra städer i Sverige, men de finns inte kvar idag. År 2022 togs borrprov av husens stockar för dendrokronologisk analys. Årsringarna visar att timret har fällts 1760–1761, och stugorna har alltså kommit till i början av 1760-talet.

Efter 1808. Både Östra och Västra tullstugan flyttades under 1800-talets första decennier som obehövliga till norra ändan av staden, den östra senast 1825, den västra på 1840-talet. De kom att användas bl.a. som hyresbostäder för mindre bemedlade och som epidemisjukhus vid utbrotten av kolera (1899) och scharlakansfeber (1910). Redan på 1930-talet föreslogs att Västra tullstugan skulle flyttas tillbaka tilll sin gamla plats för att bli museum, men flytten förverkligades först 1967. Den andra stugan står däremot kvar vid Norrtullen.